Känns som jag är mitt i en film...
Min blogg har blivit min fristad. Ett ställe där jag kan lätta på mitt hjärta och få mina tankar nedskrivna i ord.
Känns som jag lever i en bubbla. Där jag har min egen värld, mitt egna liv, dit ingen tar sig in. Sen kommer jag till Dig... det är som jag förflyttas från min trygga bubbla in i en film. En traditionell scen där ett par sitter i samma rum, ledsna och arga, besvikna. Där man talar utan ord. I de skede då båda inser att det är dags att gå vidare var för sig. Att hur mycket vi vill så kommer det aldrig bli som förr.
Man väntar på att filmen ska ta ett oväntat steg in i drömfilmen där de slutar med att båda kommer på vad felet ligger, ber om ursäkt båda två och hittar tillbaka tillsammans. Men så är inte verkligheten. Den är aldrig som i filmerna..inte min värld iaf.
Känns som glädjens glans som fanns i mina ögon förut har bytts ut till tårarnas glans istället.
Kommer jag någonsin bli mig själv igen? Känns inte så nu..
Dags att dra mig. XoXo/ Ida
Känns som jag lever i en bubbla. Där jag har min egen värld, mitt egna liv, dit ingen tar sig in. Sen kommer jag till Dig... det är som jag förflyttas från min trygga bubbla in i en film. En traditionell scen där ett par sitter i samma rum, ledsna och arga, besvikna. Där man talar utan ord. I de skede då båda inser att det är dags att gå vidare var för sig. Att hur mycket vi vill så kommer det aldrig bli som förr.
Man väntar på att filmen ska ta ett oväntat steg in i drömfilmen där de slutar med att båda kommer på vad felet ligger, ber om ursäkt båda två och hittar tillbaka tillsammans. Men så är inte verkligheten. Den är aldrig som i filmerna..inte min värld iaf.
Känns som glädjens glans som fanns i mina ögon förut har bytts ut till tårarnas glans istället.
Kommer jag någonsin bli mig själv igen? Känns inte så nu..
Dags att dra mig. XoXo/ Ida
Kommentarer
Trackback